Deprecated: Function set_magic_quotes_runtime() is deprecated in /hsphere/local/home/ohlssonwtf/ortopedisktmagasin.se/textpattern/lib/txplib_db.php on line 14 Ortopediskt magasin: 1/2011 Slaget om Göteborg - vad hände sedan?

1/2011 Slaget om Göteborg - vad hände sedan?


I Göteborg bestämde man sig för att slå samman ortopedin till en enda enhet. Det såg bra ut – på papperet. Men verkligheten blev en annan. Sammanslagningen blev en följetong i de göteborgska tidningarna, patienterna var både förbannade och förtvivlade, liksom för övrigt också personalen.

Börje Ohlsson berättar historien om slaget om Göteborg.


Idag ser Peter Nyberg lugn och avslappnad ut. Han har återgått till den kliniska vardagen som ortoped och överläkare på Sahlgrenska Universitets sjukhuset. Annat var det för fem år sedan – början av 2007. Då var han mitt i stormens öga. Som verksamhetschef för ortopedkliniken på Sahlgrenska ledde han den stora omorganisationen av ortopedin i Göteborg.
Peter nyberg är i dag relativt nöjd med hur vården fungerar. Men det har varit ett hårt jobb.


Bakgrunden var denna: Under lång tid hade ortopedin i rikets andra stad haft stora problem med bl a med långa väntetider. Särskilt utsatt var Sahlgrenska sjukhuset, som var trångbott och behövde avlastas. Både politiker och vården var på det klara med att något måste göras.


Radikalt grepp
I december 2004 tog styrelsen för de tre universitetssjukhusen, Sahlgrenska, Östra och Mölndal, beslutet att ortopedin skulle omorganiseras den elektiva vården skulle separeras från den akuta.
Verksamhetschefen på ortopedkliniken vid Sahlgrenska sjukhuset, Henrik Malchau, fick uppdraget att utreda frågan. Den visionäre Malchau föreslog att hela den akuta, dagliga ortopedin i Göteborg koncentrerades till Mölndals sjukhus, som på sikt skulle kunna utvecklas till ett specialiserat och högkvalificerat akutsjukhus.


Även den planerade proteskirurgin och artroskopiverksamheten skulle förläggas till Mölndal. På det trångbod- da Sahlgrenska skulle man ha kvar rygg- och tumörortopedin och den högspecialiserade traumaenheten. Östra skulle släppa hela sin ortopediska verksamhet och istället hand om hela barnortopedin inom Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus. Från Mölndal skulle man å andra sidan flytta kirurgin till Sahlgrenska.


Ett radikalt grepp som fick sjukvårdspolitikernas och sjukhusledningarnas stöd. En liten projektgrupp, med förankring i de politiska styrelserna tillsattes.
Det var ett stort projekt, som skulle komma att involvera över tusen anställda på de olika arbetsplatserna.
Hela 2005 planerade man och förberedde sig på olika sätt, startpunkten var satt till det kom- mande årsskiftet. Det var mängder av praktiska problem att reda ut, inte minst tidsplanen när de olika flyttetapperna skulle gå igång.


Oron ökade bland personalen
Om man var entusiastisk inom sjukhusledningen, så var det inte lika positivt bland personalen. Där ökade oron, särskilt bland läkarna på de olika enheterna. Speciellt på Sahlgrenska var många tveksamma till hela grundtanken.
Oron resulterade i att åtskilliga slutade, tog tjänstledigt och började jobba på andra ställen. Det fanns också tveksamheter hos allmänheten och inte minst tidningarna.
Men startdatumet närmade sig obevekligen, från och med årsskiftet 2005/2006 skulle dennya organisationen börja fungera.

Enligt planerna skulle Östra sjukhuset flytta över sin akutverksamhet till Mölndal några månader efter Sahlgrenska, men av olika skäl snabbade man upp programmet och följden blev att all akutverksamhet flyttades över till Mölndal ungefär samtidigt.
Följden blev att trycket på Mölndals akuta ortopedi omedelbart blev stort. För stort.


Ortopedin mot katastrof
I tidningarna kunde allmänheten läsa att ortopedin i Göteborg går mot katastrof. ”Den akuta ortopedin har stora problem och stora delar av den planerade ortopedin hade mer eller mindre upphört. Uppgjorda planer och givna löften sviks”,hävdar bland annat professorerna Johan Kärrholm och Peter Herberts i Göteborgs Posten i april 2006.
Det här var en period när alla som jobbade på Mölndal for illa, hur mycket man än jobbade och uppoffrade sig räckte man aldrig till.


Till saken hör också man var kraftigt underdimensionerade på narkossidan – läkare och operationssköterskor. Bara hälften av narkostjänsterna var bemannade. Och det var ett stort bekymmer och hinder i verksamheten. Samtidigt hade man på både Sahlgrenska och Östra full bemanning med narkospersonal. I efterhand kan man säga att det var en brist, som ledningen måste ta på sig.
Det fanns ingen självklar inställning bland personalgrupperna att ställa upp och hjälpa ortopedin. Var och en tänkte på sitt, säger Peter Nyberg idag, när vi talar om hur det var.
Hela året 2006 var ortopedin ordentligt i gungning. Till saken hör också att den store ”arkitekten” bakom omorganisationen, Henrik Malchau, flyttade under den viktiga genomförandefasen till USA och tillträdde en professur vid Massachusetts General Hospital ( MGH) i Boston. Här försvann idégivaren och coachen, härföraren som skulle ingjuta mod och energi i ”massorna”.
I dag kan Peter ta det lugnt när han läser tidningen. De braskande rubrikerna om ortopedikrisen i Göteborg lyser numera mest med sin frånvaro.


– Om Henrik varit kvar tror jag vi hade kunnat få en annan historiebild, säger Pe- ter, som vid den här tidpunkter jobbade som verksamhetschef på ortopeden i Borås.
Inte förrän i oktober kom han till Göteborg för att bli en av de två verksamhetschefer som ingick i projektledningen.
– Jag hade blivit uppringd redan på våren och tillfrågad om jag ville komma och hjälpa till.


Spännande utmaning
Varför hoppa på ett sådant utsatt jobb? frågar jag Peter. Han tänker efter och svarar:
– Det kan man fråga sig, men jag tyckte det kändes spännande och lockande att vara med om att utveckla verksamheten och bygga något bättre. Jag hade jobbat som kliniker på Sahlgrenska i många år och kände till förhållandena i Göteborg.


Den operativa ledningen bestod av en ”direktör”, lungläkare och erkänt duktig admi- nistratör som satt i sjukhusstyrelsen, och två verksamhetschefer. Till skillnad från andra sammanslagningar fanns inga externa konsulter inkopplade.
Ganska snart efter att Peter tillträtt fick också ledningsorganisationen problem, vilket inte förbättrade situationen.


Först fick hans närmaste kollega, den andra verksamhetschefen nog, och inte långt efter lämnade högste ledningsansvarige sin post.
– Plötsligt var jag ensam kvar, säger Peter.


Men det var inte mycket annat att göra åt än att bita ihop och gilla läget och försöka göra det bästa av situationen. På hösten gjordes också en SPUR-inspektion, som bekräftade de allvarliga problemen.
I början på år 2007 hade det gått ett år och situationen för den akuta ortopedin hade inte blivit bättre. Snarare tvärtom.
– Det var orimliga väntetider, höftfrakturer kunde få vänta upp till tre dagar. Vi insåg att vi inte klarade att bedriva både elektiv och en välfungerande akut ortopedi, som situationen såg ut. – Vi tvingades starta om! Helt enkelt koncentrera oss på att få den akuta verksamheten att fungera. Samtidigt tvingades vi dra ner på den planerade vården. Något annat var inte etiskt möjligt.


Press dygnet runt
Nu hade också sjukhusledningen insett att man var tvungen att få ordning på narkosde- len, som ända sedan starten varit en akilleshäl. Man lånade in operations- och narkospersonal från både Sahlgrenska och Östra och nyanställde också personal.
Vi frågar Peter hur det kändes att stå ensam ansvarig gentemot allmänheten och media i den här situationen. Han säger att det visserligen var oerhört pressande, det var något som han levde med dygnet runt, men att han ändå fick respekt för det han gjorde.
– Jag förklarade som det var att vi var tvungna att prioritera den akuta verksamheten. Den elektiva vården kunde vi köpa in från andra sjukhus. Det gjordes också i stor utsträckning från närliggande länssjukhus.


Både Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket beslöt efter allt man läst i media att göra inspektioner och konstaterade också att tillståndet för ortopedin i Göteborg var synnerligen allvarligt. Socialstyrelsen skrev att det förelåg uppenbara medicinska risker för patienterna. Arbetsmiljöverket hade också allvarliga invändningar mot arbetssituationen för personalen.
– Det kom inte direkt som någon överraskning, kommenterar Peter. Vi tvingades också rapportera kontinuerligt var tredje månad till myndigheterna. Det höll vi på med i två år.
Den sista rapporten till Socialstyrelsen lämnades i slutet på år 2009.


Idag under kontroll
Idag skriver vi januari 2011och ortopedin i Göteborg har lämnat tidningarnas förstasidor. Verksamheten har kommit in i ett normaltillstånd. Omorganisationen är genomförd om än inte på det planerade och lugna sätt som var tänkt.
Då och då skrivs det i pressen om långa väntetider, men det är inget som är unikt för Göteborg. Personalsituationen är under kontroll, göteborgssjukhusen har åter blivit attraktiva för läkarna. Många av de som steg av under den oroliga tiden har också kommit tillbaka.


– Den akuta ortopedin och trauma står idag stark. Fotkirurgin och vissa delar av ryggor- topedin har dock fortfarande problem med långa väntetider. Men på det hela taget är läget under kontroll.
– Men vi kan inte uppfylla vårdgarantin fullt ut och vi tvingas köpa vårdresurser från den privata vården för cirka 70 miljoner per år. – Det är väl inget fel i det och det har inte med omorganisationen att göra. Det kan ha att göra med att den offentliga vården generellt är underdimensionerad, säger Peter.
– Kan någon annan producera vård billigare och lika bra eller kanske till och med bättre så ser jag inget fel med det.


Ortopedin i Västra Götaland köper idag tjänster från privata Spine Center, Proxima Nacka och Carlanderska i Göteborg när det gäller ryggpatienter och när det gäller övrig ortopedi har man avtal med halmstadsbaserade Movement, Carlanderska och Ortho Center IFK- Kliniken, Göteborg.
Trots krisläget i slutet på 2007 så producerade den nya organisationen enligt Peter lika mycket som de tre ”gamla” sjukhusen gjorde tillsammans. Därefter har produktionen ökat ytterligare.


Missar i uppstarten
Ska man försöka dra någon lärdom av ”fallet Göteborg” så är det framför allt att man i inledningsfasen underskattade informations- och kommunikationsbehovet. Man hade inte implementerat den nödvändiga förståelsen och insikten för de nya planerna. Det fanns också brister i styrningen av hela projektet. Eller som Peter säger:
– Sjukhusledningen skulle naturligtvis ha sett till att backa upp projektet bättre, sett till att akutverksamheten på Mölndal hade fått de personalresurser som krävdes. Allt var ju inom samma organisation. Man hade kunnat kräva att andra enheter ställde upp och hjälpte till när det brast i organisationen. Man hade heller inte begärt några extra resurser, pengar, för att genomföra det hela. Allt skulle ske inom ra- men för den vanliga budgeten.
Vi tvingades också köpa in mycket extra resurser för att rädda projektet, men jag kände aldrig något kritik för att vi inte höll budgeten. Men det hade varit klart bättre om vi redan från början hade fått förstärkta finanser. Då kanske vi hade varit handlingskraftigare och snabbare med att förstärka resurserna redan under det första året.


Dessutom fick hela projekten en olycklig start i och med att Henrik Malchau försvann till USA.
– Han var ju strategen, den som hade dragit upp planerna och ”ägde ” frågan. Där tappade man både fart och kunskaper, säger Peter.
Göteborgsfallet är ingalunda unikt, liknande omorganisationer har gjorts och är på väg att genomföras på andra håll i landet.


Viktiga råd
Peter Nybergs råd till andra som vill genom- föra liknande projekt är följande:
• Förankra målen ordentligt.
• Försök förutse allt, underskatta inte svårig- heterna.
• Planera för det.
• Ledningen, regionen, måste stå beredd att snabbt och med kraft ingripa om något hindrar de uppgjorda planerna.


Vi frågar Peter om man skapat den bästa organisationen. Han ler och säger att det är omöjligt att avgöra.
– Det finns säkert andra modeller som fungerar lika bra, men i nuläget tror jag det här är det bästa. Men man måste hela tiden vara beredd att ompröva sin organisation.


BÖRJE OHLSSON
Redaktör för Ortopediskt Magasin*

SÖK

Sök bland publicerade artiklar