Deprecated: Function set_magic_quotes_runtime() is deprecated in /hsphere/local/home/ohlssonwtf/ortopedisktmagasin.se/textpattern/lib/txplib_db.php on line 14 Ortopediskt magasin: 1/2011 Konsertpianisten som blev sjukvårdsforskare

1/2011 Konsertpianisten som blev sjukvårdsforskare


Evidence based management, finns det? OM har frågat forskaren Soki Choi, som just försvarat sin avhandling i ämnet, ”Konkurrerande logiker i sjukhusfusioner”, med fokus på sammanslagningen av stockholmssjukhusen.


Vi beställer frukost på Sokis lilla italienska favoritfik och börjar prata. Jag berättar att jag har följt Sokis avhandlingsarbete i några år nu. Det som gör avhandlingen så intressant är just det att hon inte jobbar inom vården. Hon har studerat sjukvården med opartiska utomstående ögon, utan förutfattad mening.
Hon borde vara trött och utschasad. Hon försvarade sin avhandling några dagar tidigare men är trots det full av energi fastän vi klämt in intervjun i svinkalla svinottan. Men Soki är van att jobba hårt.


Soki Choi är en kvinna med imponerande kunskaper om problemen som uppstår när sjukhus slås samman.


Framför mig sitter en person som utstrålar energisk målmedvetenhet och det har hon haft nytta av under sitt avhandlingsarbete. Hon har intervjuat politiker, ledning och profession (läkare, sjuksköterskor) när hon i över fem år studerat sammanslagningen av Karolinska sjukhuset med Huddinge universitetssjukhus.


Vem ska leda omorganisationer i vården? Är läkarna verkligen den besvärliga bromsklos- sen för all utveckling? Soki har svaren men är mycket noga med att skilja på det hon har vetenskapliga belägg för och det som är personlig reflektion.
Jag inleder med frågan om hennes bakgrund som konsertpianist varit till hjälp i avhandlingsarbetet.


”Jag tror det”,svarar hon.”Forskning är också mycket att nöta och nöta, ibland finns svåra passager som man måste igenom. Det påminner om pianoövningarna, jag vill inte avskräcka dig (hon har kontrat med en motfråga om jag forskar själv, och att vara registrerad som doktorand måste ju räknas…) men ibland är forskning rätt tålamodsprövande”


Hur kom du på ämnet för din avhandling? Du är ju inte inom vården?


”Jag hade från början en dröm om att bli genforskare. Jag har alltid velat forska/doktorera (far kom till Sverige som doktorand). Efter att ha sålt mitt telekombolag väcktes drömmen igen.
Jag hade då ett nationellt uppdrag att genomlysa IT-användningen inom sjukvården och upptäckte att vården var full av osynliga barriärer. Det var en komplex miljö som jag inte förstod mig på.


Jag insåg att om jag på allvar önskar bidra/hjälpa sjukvården på riktigt, så behövde jag gå till botten med sjukvårdssystemet. Det var alltså kombinationen av en dröm, nyfikenhet, kunskapsutveckling och att kunna bidra med något vettigt till samhället låg bakom bytet från näringslivet till sjukvården”.


Sjukvården sämre än näringslivet


Inom sjukvården försöker vi bli mer och mer evidensbaserade. Finns “evidence based management”?


Soki skrattar till. ”Det är så lustigt att få den frågan, det är som om jag skulle fråga dig om ’evidence based medicin’ finns. Absolut finns det, det finns forskning inom organisation och management sedan 100 år. Forskning om enbart organisationsfusioner har pågått i över 40 år. Privata näringslivet har varit duktig på att ta till sig denna forskning precis som offentlig sjukvård varit bra på att ta till sig evidensbase- rad medicinsk forskning.
Jag kan dock se att sjukvården inte varit lika bra på att ta till sig evidensbaserad managementforskning. Kort och gott finns väldigt mycket forskning om healthcare management – den verkar dock inte nå ut till praktiken, vilket jag hoppas kunna ändra på!”


Sjukvården borde gå före
Att göra sjukvården till Toyotafabrik. Vi pratar en stund om hur sjukvården okritiskt anammar industrins modeller och Soki berättar att hon är förvånad över sjukvårdens dåliga självförtroende.
Som den mest komplexa av organisationer så borde det vara tvärtom. Sjukvården skulle ta fram modeller och gå i täten för organisationsutveckling istället för att kopiera industrin. ”Min forskning täcker förhoppningsvis in gapet mellan privat industri och offentlig sjukvård, dvs pekar på hur och varför näringslivets modeller inte kan appliceras rakt av på sjukvården”, säger hon.


Hon beskriver två helt olika kulturer. I privat industri förväntar sig ledningen blind lojalitet av chefer och anställda, medan offentligt anställda läkare snarare känner lojalitet med patienter och skattebetalare. Ett exempel från fusionen är när läkarna gick till media med sina farhågor. Det uppfattade ledningen (som rekryterats från industrin) som en illojal dolkstöt i ryggen, medan läkarna bara tyckte att de gjorde sin plikt gentemot allmänheten.


Jag påpekar att många i vården reagerar negativt när vi blir jämförda med Toyota. Håller hon med om att det är skillnad? Soki talar då om sjukvården som en ”highly professionalized organisation” som är betydligt mer komplex som organisation. En neurologklinik kan stå och falla med den ende neurologen. Hon förklarar att i sjukvården så är det professionen/ kunnandet som är produkten, då blir en kompetensflykt ödesdiger.


Sjukvårdens utmaningar större än industrins


Är sjukvårdens organisation verkligen mer komplex än andra organisationer eller är det en ursäkt som misslyckade chefer levererar?


”Den är verkligen mer komplex – universi- tetssjukhus anses av forskare vara den kanske historiskt sett mest komplexa organisationen. Absolut ingen ursäkt för ”misslyckade chefer”, utan det är verkligen en extra svår och stor utmaning för chefer att hantera sjukvårdens utmaningar”.


Du talar om konkurrensen mellan management och profession (läkare och sjuksköterskor), och att professionen har legitimiteten i organisationen medan ledningen ofta får kämpa för sin. Det får mig att tänka på uttrycket: “Att leda läkare är som att valla katter”. Det känns som du slår huvudet på spiken i din analys om varför inte sammanslagningar alltid blir lyckade. Är detta pudelns kärna?


“”Alltså, här krävs en precisering och nyansering. Professionen har den organisatoriska legitimiteten i den kliniska verksamheten/delen av organisationen, medan chefer och politiker har legitimiteten i den administrativa sfären av sjukhuset. “
Avhandlingens titel slår huvudet på spiken, då den betonar att organisationsförändringens utfall INTE handlar om antingen ”misslyckade chefer” eller ”att valla katter/läkaren”, utan att problematiken är tvåsidig: två konkurrerande och lika legitima logiker (i olika delar av organisationen) som måste hanteras, dvs inte trycka ned den ena logiken till förmån för den andra eller särkoppla dem (så har nämligen det sett ut hittills inom sjukvården)”


Jag känner igen vad hon beskriver. Ledningen struntar i läkarna, de är bara besvärliga och läkarna struntar i ledningen eftersom den bara kommer med galna idéer.


Alla aktörer bör lyssna på varandra
Som läkare blir jag glad att höra att ledningen borde lyssna mer på professionen, men Soki tar ner mig på jorden genom att påpeka att alla aktörer har sin läxa att lära. Professionen måste också respektera ledningen. ”Ett respektfullt, sansat samspel mellan olika logiker som båda måste ha lika existensberättigande i sjukvårds- systemet av alla aktörer. Det är en grundförutsättning för att göra sjukvårdssystemet friskt”, förklarar hon.
En annan sak som hon nämner som förvånat henne är att man vid stora organisations- förändringar som fusioner i offentlig sjukvård inte tycks tillföra tillräckligt med stödresurser utan man försöker oftast omorganisera inom befintliga ramar, ”Detta är förstås en annan bidragande faktor till att man inte alltid går iland.”


Konsulten ska inte vara ledningens torped


Konsultbolag anlitas ofta inom vården för att ta fram förslag på omorganisationer och även genomföra dem? Dina tankar kring det? Behövs dessa bolag? Lyckas de?


”Självklart behövs experter om hur man på bästa sätt kan ’operera organisationer’ likaväl som duktiga kirurger också behövs för att ’operera organ och människor’ – detta ska absolut inte underskattas.
Tvärtom behövs en ökad förståelse och respekt från vårdpersonalen kring den komplexitet och svårighet som det de facto innebär att ”operera organisationer” – det är ingen barnlek, utan tvärtom behövs experter och specialister. Att sätta läkare som redan har fullt upp med sin kliniska verksamhet till att också vara fullt ansvariga för organisationsförändringar är för mycket begärt.


Däremot behöver vi byta ut ”fel konsulter” mot ”rätt konsulter” och då menar jag att allför många konsulter idag anlitas av ledningen i syfte att legitimera drastiska åtgärder (lite som syndabock/torpeder), utan konsultens roll måste bli att verkligen underlätta för och hjälpa samtliga aktörer inom sjukvården (inte bara ledningen) över en längre tid och inte bara dra när de har levererat en strategirapport på ledningsnivå.”


Vilka råd kan du ge till dem som genomför sammanslagningen Malmö/Lund?


“Det finns en uppsjö av råd att ge alltifrån övergripande ”styrningsråd” råd till politiska beslutsfattare och ledning, till specifika råd till klinikchefen och vårdpersonalen på gräsrotsnivå.
Dock kan jag nämna att man inte ska underskatta den avgörande betydelsen av management och chefer i förändringsprocesser inom sjukvården. Det gäller verkligen att rätt person eller t o m en ny typ av ledningssystem (som jag skriver om i avhandlingen) bör tillsättas på samtliga lednings/organisationsnivåer.


Här gäller det att tillsätta personer som verkligen har en äkta förståelse för sjukvårdens inneboende komplexitet (bl a många motstridiga logiker), som har förtroende hos många målgrupper (inte bara ledningen). Jag är dock mer än villig och beredd att åka ned till Skåne och hjälpa till att göra processen så smidig som möjligt!”


Gärna vara expertstöd
Det för oss osökt in på frågan vad hon har i kikaren härnäst. Hon har inga konkreta planer, men har redan blivit kontaktad av olika instanser. Jag frågar om hon vill vara med och driva någon organisationsförändring inom vården. ”Mja, inte själv leda hela processen, men jag skulle vilja jobba tillsammans med andra som expertstöd i förändringen. Med min kunskap kan jag överbroa och facilitera förändringsarbetet”


Och Soki utstrålar verkligen genuin entusiasm att vilja förbättra vården, att hjälpa till att “operera organisationen”, vara bron mellan ”competing logics”. Jag hoppas att hon får mycket nyttigt att göra i framtiden och jag är glad att hennes forskning visat att sjukvård är mer komplext än bilindustri!


KARIN BERNHOFF
Specialistläkare, Akademiska Universitetssjukhuset, Uppsala


SÖK

Sök bland publicerade artiklar