2/2010 Ledare: Bilderare nytt yrke?
OM:s temanummer om bild- och funktionsdiagnostik får det att vattnas i munnen på mig. Vilka vackra bilder! Man kommer att tänka på Magrittes berömda målning av en pipa, med den förklarande texten att det inte var en pipa – utan, naturligtvis, en avbildning.
De fantastiska framsteg som gjorts inom röntgenologin under de senare decennierna gör att avbildningen förefaller vara mer verklig än objektet i sig. Utvecklingen inom bild- och funktionsdiagnostik är enligt min mening en av de största innovationer som skett inom medicinen under senare år! Men har vi utnyttjat de nya verktygen?
Väl medveten om OM:s puristiska tradition skulle jag aldrig ens våga drömma om att använda termen diagnostic imaging.
Men nu när strålar allt mer ersätts av ljudvågor, magnetfält och många andra modaliteter börjar termen radiologi att te sig allt mer obsolet. Även om namnet skelettet syns ovanligt bra på vanlig bonnröntgen, så ger de nya teknikerna möjligheter att bedöma inte bara anatomin utan även patologi och fysiologi. Skelettet var ju den första applikationen på Röntgens nya strålar, och redan några år efter upptäckten fanns det röntgenapparater på många svenska sjukhus. Men nog är ortopedin nu på efterkälken när det gäller att utnyttja de nya teknikerna jämfört med exempelvis neurokirurger och kärlkirurger?
Ortopedin ligger efter
Termen bild- och funktionsdiagnostik är kanske heller inte heltäckande, eftersom bildstyrd behand- ling säkerligen kommer på bred front. Vi får bygga om operationssalarna för att få plats med den nya utrustning som kommer att krävas. Men idag ligger vi ortopeder knappast i framkanten när det gäller att använda möjligheterna för interventioner. Många andra specialiteter har varit mer fram- gångsrika än vi vad gäller bildstyrd behandling.
Tillsammans måste vi finna nya kliniska applikationer. Problem saknas sannerligen inte! Posi- tionsbestämningar med hjälp av CT och allt kraftfullare datorer. Nya kontrastmedel, kanske med användande av nanoteknik och läkemedel som är målsökande specifika antikroppar. Med kraftigare MR-kameror kanske man kan snurra andra atomer än protoner och få en uppfattning av metabolismen, som vid PET-kamera.
Ingen pipa.
Bara fantasin sätter gränser
Det finns inga gränser, annat än möjligen fantasin. Kom ihåg att chefen för patentverket i New York i början av 1900-talet slutade sitt jobb för att han ansåg att alla uppfinningar och upptäckter redan var gjorda. Det är radiologerna – den termen kan man väl ha kvar, det är väl knappast troligt att de vill kalla sig bilderare, bildare eller bildörer – och kliniker som tillsammans måste finna de kliniska applikationerna. Det kan inte någon uppfinnar-Jocke göra. Speciellt som tolkningen av de enorma datamängder som kommer fram är vansklig: majoriteten av SOF-medlemmarna har ju MR-föränd- ringar – symtomatiska som asymtomatiska. På samma sätt som datorer och miniräknare har gjort att huvudräkning och överslagsberäkningar blivit allt viktigare, så måste de vackra bilderna sättas i sitt sammanhang. Utan kliniska korrelat blir de meningslösa eller direkt vilseledande. Ett skräckexempel härförleden var en cancer recti som diagnostiserades på MR!
Olle Svensson
