2/2010 Avhandling: Nu vet vi hur axelleden rör sig när vi lyfter armen
Ont i axelleden är ett lika vanligt tillstånd som ont i ryggen och drabbar en majoritet av befolkningen någon gång under livet. Hur axelleden egentligen rör sig när man lyfter armen har intresserat forskare ända sedan slutet av 1800 talet.
I experimentella studier har man försökt efterlikna axelns och axelledens rörelser och samspelet mellan rörelser och muskler samt hur senor och ledband påverkas både hos friska försöksperso- ner och vid kronisk smärta och sjukdom. Ett problem har varit att man endast förfogat över inexakta mätmetoder. Det har heller inte varit möjligt att registrera rörelsen i axelleden under pågående armlyft.
För att hjälpa patienter med olika typer av axelbesvär är det väsentligt att känna till axelledens normala rörelsemönster eftersom smärtorna ansetts orsakas av ett avvikande rörelsemönster. Kunskap om den friska och smärtande axelleden är viktig. Denna kunskap behövs för att utforma träningsprogram i avsikt att stärka muskelgrupper runt axelleden som är berörda av en sjukdomsprocess i själva leden och för att utforma kirurgiska ingrepp i avsikt att återställa normal funktion. Slutligen utgör information om axelledens normala rörelsemönster en bas för design av axelleds- proteser.
Dynamisk RSA
Vi har använt dynamisk RSA (radiosterometrisk analys) för att analysera hur axelleden, leden mellan ledhuvudet och ledpannan rör sig hos patienter som har ont i axeln samt även hos friska personer. I avhandlingen redovisas studier om axelledens rörelsemönster vid tre vanliga diagnostiska tester som används i diagnostiskt syfte då patienten söker på grund av smärta. Dessa tester används för att särskilja inklämningssmärta (ledhuvudet kläms mot ett benutskott som bildar tak över axelleden) och andra axelleds åkommor.
Vid den första testen får patienten själv lyfta armen. Smärtor uppkommer i ett specifikt intervall av rörelsen (painful arc test). Vid nästa test lyfter istället undersökaren armen vilket utlöser smärtor mot slutet av rörelsen (”Neer test”). Vid den tredje testen lyfts armen uppåt under samti- dig inåtrotation, vilket utlöser smärta vid positivt utslag (”Hawkins test”).
Resultaten från de två första testerna visade att armen till att börja med roterade inåt för att under pågående rörelse rotera utåt. Ledhuvudet vandrade samtidigt inåt, uppåt och framåt i axelleden.
Patienter med axelsmärta skilde sig från de friska personerna så till vida att ledhuvudet vandrande i ett tidigt stadium uppåt när patienten själv lyfte armen. Sannolikt beror detta på att patienter med axelleds smärta har en försvagad inre muskel manschett vilket medför att ledkulan tenderar att vandra uppåt samtidigt som patienten lyfter armen. Det blir då för trångt mellan ledkulan och det benutskott (acromion) som bildar tak över axelleden och patienten får en inklämningssmärta. Det är första gången som man på detta sätt har klarat att analysera dels hur patienten med ont i axelleden rör sig samtidigt som hon/han lyfter armen samt hur friska personer rör axelleden vid armlyft.
Vid Hawkins test vandrade ledhuvudet hos patienten med ont i axeln utåt och uppåt vilket också sannolikt förklaras av att den inre muskel-
manschetten inte klarar att ”hålla i” ledhuvudet när undersökningen görs. Vi såg också att cirka 2 år efter behandling normaliserades rörelsemönstret så till vida att ledhuvudet vid ”Hawkins sign” vandrade inåt, dvs. på samma sätt som hos normala försökspersoner. Behandling med operation tenderade att i högre grad än sjukgymnastik ha denna effekt.
Vi kunde också konstatera att rörelsens fördelning mellan framför allt skulderbladet och själva axelleden vid aktivt och passivt armlyft var ca 50 % vardera. Detta innebär att vid maximal lyftning av armen svarar axelledens rörelse för halva rörelseomfånget. Resterande rörelser sker av skulderbladet och bålen. Den- na kunskap är ny. Tidigare hade man uppfatt- ningen själva axelleden svarade för en större del av rörelsen. Vetskap om hur skulderblad samt axelled rör sig i förhållande till varandra är av värde vid till exempel utformning av träningsprogram vid axelledssmärta.
Erling Hallström
