1/2010 Rapport från Mission Control Center: Acta Orthopaedica i cyberspace efter 80 år
80 år är en respektingivande ålder även för en vetenskaplig tidskrift; de flesta är yngre och många har gått hädan redan i unga år – varje år startar ett stort antal nya tidskrifter, bland dem också ortopediska, de flesta överlever inte så länge.
Amerikanska JBJS startade 1889, brittiska JBJS 1948, Clinical Orthopaedics and Related Research 1947.
Jag har varit redaktör för Acta i 15 år (förre redaktören Göran Bauer dog 1994 på sin post). Nedan kommer några synpunkter och funderingar. Definitionen av en vetenskaplig tidskrift är att alla publicerade artiklar har genomgått peer-review, dvs granskats av utomstående experter. Peer betyder jämlike vilket också innebär att manuskript vars innehåll överstiger jämlikens förstånd riskerar att bli refuserade; det finns många exempel på Nobelpristagare som fått sina banbrytande arbeten refuserade.
Acta får varje år 650 till 700 manuskript för bedömning. Antalet ökar, för 10 år sedan fick vi 4-500. Av dem publicerar vi drygt 120-140 artiklar vilket innebär att 80% av inskickade manuskript refuseras. En tidigare regel var att alla manuskript skulle skickas för granskning av oberoende experter utanför redaktionen (en regel som vissa tidskrifter fortfarande följer). Vi har sedan länge övergett detta system: vissa manus refuserar vi direkt därför att Acta inte är rätt forum, andra därför att de inte uppfyller våra kvalitetskrav, i klartext: de är så dåliga att vi i redaktionen tar på oss ansvaret att refusera. Vi anser att det är missbruk av granskare att skicka dem dåliga manuskript. Ett betydligt effektivare sätt att använda granskare är att skicka bra manuskript till dem för att de skall föreslå förbättringar. Inget är så bra att det inte kan göras bättre (det vet alla som har skrivit en vetenskaplig artikel och reviderat sitt manus sju gånger innan inskickning för att därefter få tillbaka det med ett stort antal förslag till förbättringar). Våra granskare får 2-3 veckor på sig och många lyckas bli färdiga med sin granskning inom denna tid varefter en co-editor (vi har tio co-editors) sammanställer sin och granskarnas uppfattning vilket leder till att manus antingen refuseras eller rekommenderas revision för därefter sannolikt accepteras (ej sällan efter ytterligare revision). En co-editors mödor beskriver Per Aspenberg och Rolf Önnerfält i detta nummer.
Inga anonyma domare
Acta har, till skillnad från de flesta tidskrifter, ett öppet granskningssystem, granskarna vet vem som skrivit och författarna får reda på vem som är granskare. Vi anser att ingen skall värderas av anonyma domare. Många tidskrifter försöker maskera namn för granskarna för att undvika jäv. Vi tror att det är tvärtom; kommer ett manuskript från ett välkänt ställe höjs våra krav. Skälet för att ha dolda granskare anges vara att de annars inte vågar vara kritiska, vi tror att signerade utlåtanden blir bättre: man måste stå för vad man skriver.
Peer-review-systemet har utsatts för mycket kritik bl a för att det är tidsödande och framför allt för att granskarna kan ha fel. Visst kan det bli så, men om ingen av dem uppfattat förtjänsterna är det oftast manuset det är fel på. Vi får dock få (kring 5-10 per år) klagomål på refuseringar och ofta vidhåller vi vår uppfattning men inte alltid; vi kan ompröva, granska igen, och ibland ändra vår uppfattning efter förtydligande.
Vill du överklaga ett refuseringsbeslut skriv ett vänligt brev efter att först ha tänkt igenom våra grunder för refusering några dagar. Det leder sällan till framgång att i refuseringsilskan omgående skriva ett argt brev och förklara att redaktion och granskare är underbegåvade; sådana brev besvarar vi med att manuskript av den kvaliten säkert snabbt finner sin plats i en annan framstående tidskrift. En redaktör plågad av en överklagande författare avslutade korrespondensen med detta brev till honom:
”Dear Dr.
In regard to your letter of June 25:
The Editor stood ´fore the Heavenly Gate,
His features pinched and cold.
He bowed before the Man of Fate,
Seeking admission to the fold.
”What have you done,” St. Peter asked,
”To gain admission here?”
”I was the Journal´s editor, Sir,
For many a weary year.”
The Pearly Gates swung open wide
as Peter pressed the bell.
”Come in and choose your harp,” he cried;
”You´ve had your share of hell!”
Sincerely yours,
Anonymous”
(Published in an editorial in The Journal of the Irish Medical Association, 1958)
Även om peer-review-systemet har många nackdelar har ingen kunnat komma på något bättre. (Winston Churchill sa om demokrati att det är den sämsta styrelseformen som har prövats, bortsett från alla andra former som har prövats genom tiderna.)
Förlag och Open Access
Flertalet vetenskapliga tidskrifter ägs av kommersiella förlag som skapat och skapar sig stora vinster på dem (ibland upp till en tredjedel av omsättningen, en vinstmarginal okänd i de flesta ickekriminella sammanhang). Vinsterna skapas genom att förlagen får materialet, som de sedan säljer dyrt till sina prenumeranter, i stort sett gratis; författarna och granskarna får inget betalt och flertalet redaktörer uppbär låga arvoden. Idag kontrollerar tre förlag 60% av marknaden: Reed Elsevier med nästan 2000 tidskrifter, Taylor and Francis med drygt 1000 och Springer med cirka 500. Att köpa upp mindre förlag och ständigt höja prenumerationspriserna har varit en policy hos dessa förlagsjättar. (Om förlagen och Open Access skriver också Ingegerd Rabow i detta nummer.)
Acta ägs däremot av NOF och är därmed icke vinstdrivande och styr själv över sin utveckling. Vårt förlag är Taylor Francis/Informa Health. Förlaget ansvarar för tryckning och distribution och annonsering. Vi har ett gott förhållande till vårt förlag med regelbundna möten där vi efter behov utnyttjar dess sakkunskap.
Att vi inte eftersträvar vinst avspeglar sig på många sätt. Vi trycker sedan länge i färg utan kostnad för författarna, kommersiella förlag tillgodogör sig ofta 5-10 000 kr per färgbild. Det var förre redaktören Göran Bauer som började med färg och krävde att författarna skulle skicka färgbilder: ”det är genant att FIB-aktuellt trycks i färg och Acta i svartvitt”. På den tiden ansåg dock många att färg var oseriöst; en vetenskaplig tidskrift skulle vara svartvit. Denna inställning höll i sig; när vi började sätta underrubriker i färg tyckte en del att nu var gränsen nådd! JBJS (både Am och Br) har dock småningom följt efter.
Fritt på nätet
Open Access innebär att en tidskrift ligger fritt på nätet, öppen för envar. En OA rörelse startade för 15 år sedan, dels som protest mot de kommersiella förlagens höjda prenumerationspriser och dels som en följd av de elektroniska kommunikationsmöjligheterna – det är inte mer än 20 år sedan Internet och WWW kom igång ordentligt.
Ett ökande antal stora bidragsgivare stöder OA, och flera kräver nu att publikationer av forskning betald av dem skall göras fritt tillgängliga, antingen genom att publiceras i en tidskrift som har OA eller att artikeln läggs fritt på institutionens eller författarens hemsida. I det senare fallet är det inte så lätt att hitta artikeln. Publiceras den däremot i en tidskrift som har OA ska den ligga fritt tillgänglig via länk från PubMed.
Öppnar du ett Acta-abstract, från 2005 och framåt, i PubMed finner du upp till höger en ikon ”FREE FULL TEXT” och klickar du den kommer du till hela artikeln på förlagets hemsida. Sedan i år ligger vi också arkiverade i PubMed Central. Om du öppnar en acta-artikel, via PubMed, får du en länk till PubMed Central och på deras hemsida finns flera finesser, du kan bland annat lätt trycka fram alla artiklar tidigare publicerade av författarna. Så snart korrektur av en artikel är godkänd av författarna går den direkt till PubMed och finns efter några veckor tillgänglig där som ”Epub ahead print”. Det innebär att tiden mellan klar artikel och papperspublicering som kan uppgå till omkring ett halvt år förlorar betydelse. Alla artiklar publicerade tidigare (dvs 1930 – 2004) finns också fria på förlagets hemsida men nås än så länge ej via PubMed, gå istället in på Actas hemsida www.actaorthop.org
Väl tilltagen avgift
Kravet från många bidragsgivare på Open Access publicering (i Sverige har Vetenskapsrådet helt nyligen anslutit sig), har lett till att många tidskrifter nu erbjuder sina författare att lägga artiklarna fritt mot en kostnad för författaren, vanligen mellan 20-30 000 för en artikel! Motivet för storleken av denna summa är att förlagen tappar prenumeranter när alltmer av dess artiklar är fritt tillgängliga. Avgiften är minst sagt väl tilltagen!
Actas Open Access har lett till en betydande reduktion av biblioteksprenumeranterna med minskande intäkter till följd. I framtiden kommer vi möjligen att tvingas ta ut en mindre författaravgift för förmånen att få ett manu-skript bearbetat, tryckt och lagt fritt på nätet. Avgiften kommer dock att bli väsentligt lägre än den ovan nämnda!
Den viktiga granskningen av manus görs gratis av utomstående experter. Jag kan tänka mig att det måste vara trevligare att vara granskare till en icke kommersiell tidskrift än till en kommersiellt driven tidskrift vars huvudsyfte naturligtvis är att tjäna pengar. Det har faktiskt hänt att granskare slagit sig samman och bojkottat en tidskrift som varit alltför oblyg i sin höjning av prenumerationspriset.
Acta-artiklar publiceras under en överenskommelse (Creative Commons Attribution Noncommercial License) som tillåter all icke-kommersiell användning, distribution och reproduktion, förutsatt källan anges. Du, eller någon annan, behöver alltså inte be Acta om lov för att få trycka om din artikel i t ex en avhandling eller publicera en artikelbild eller tabell i t ex en bok. Det förvånar mig att så många författare aningslöst skriver på copyright överlåtande till förlag som skall publicera deras artikel; först får förlaget artikeln gratis, därefter övertar de äganderätten till den varefter de trycker den och säljer den dyrt och behåller pengarna.
Kvalitetsregister
Först i världen av nationella kvalitetsregister var det svenska knäregistret 1975 på initiativ av Göran Bauer. Det följdes efter ett år av höftregistret (Peter Herberts, Göteborg) och har stimulerat tillkomsten av ett stort antal register i Sverige och utomlands; stora artroplastikregister finns nu i många länder. Acta har genom åren publicerat många artiklar från dessa register. I vårt 80-årsnummer har vi 13 sådana artiklar, två artiklar om de svenska knä- och höftregistrens historia, en ledare om hur fynden baserade på registerdata skall betraktas och en artikel om statistiken vid bearbetning av registerdata. Vi försöker göra Acta till den första tidskrift man har i åtanke för publicering av sin registerstudie!
Statistik
Felaktig statistik som leder till fel slutsatser har påvisats i många artiklar, även i de finaste tidskrifterna som Nature och Science. Sedan länge kräver så gott som alla experiment i laboratorier eller i kliniken statistisk expertis för planering och värdering av resultat. Det går inte längre att säga som fysikern Ernest Rutherford, som kartlade atomens uppbyggnad, för 100 år sedan: ”If your experiment needs statistics you ought to have done a better experiment…” I Acta granskar sedan snart 20 år en biostatistiker, Jonas Ranstam, försöksdesign och statistisk metodologi.
Impact factor
Orden Impact Factor (IF) utlöser starka känslor och det beror på att många missförstånd av dess betydelse lett till missbruk (å andra sidan har jag inget emot att Actas IF stiger, och det gör den).
Impact factor beräknas som kvoten mellan antalet citat uppnådda under ett år och antalet artiklar publicerade de två tidigare åren som citaten hänför sig till (oavsett om dessa artiklar fått några citeringar eller ej). Om en tidskrift publicerar 250 artiklar 2006-07 och dessa artiklar får sammanlagt 500 citeringar under 2008, blir IF 2. Sedan några år beräknar man också en 5-årsfaktor.
Det startade för 50 år sedan då man fick möjlighet att undersöka citeringsmönster och man fann då till sin förvåning att några enstaka tidskrifter (framför allt Nature och Science) stod för merparten av citeringar inom medicin och naturvetenskap (hard science). Inom hard science är det så att 80% av alla citerade artiklar publiceras av 20% av antalet tidskrifter. Så var det inte i humaniora. Man fann alltså att vissa journaler publicerade artiklar som igenomsnitt citerades väsentligt oftare än andra; dessa artiklar slog hårt och så myntades begreppet Impact Factor. En tidskrift med hög IF anses därmed publicera bättre/viktigare artiklar än en med låg IF. Det var däremot aldrig meningen, och är fortfarande inte heller, att IF skulle användas för att värdera enskilda forskare.
IF varierar starkt mellan områden, molekylärmedicin har hög IF (10-30), anatomi låg (nära 0), och ortopedi kring 0,5-4 Skillnaderna är ämnesspecifika; molekylärmedicin är hett, man citerar nya upptäckter/metoder snabbt och ofta. Ett skäl till att IF inte kan användas urskiljningslöst för att värdera enskilda forskare är att den sk 80/20 regeln gäller också här, i detta fall innebär det att 20% av artiklarna i en tidskrift står för 80% av citeringarna. En kioskvältande artikel gör mycket för IF; en av de första artiklarna om kartläggningen av det mänskliga genomet publicerades 2001 i Nature, på 5 år hade den citerats mer än 5 000 ggr.
Detta innebär att många artiklar även i tidskrifter med hög IF inte citeras särskilt ofta, vilket i sin tur innebär att enbart det faktum att en artikel publicerats i en av dessa tidskrifter inte är någon garanti för att just denna artikel har hög impact. Man kan inte enkelt värdera en forskare genom att summera tidskrifternas impact factor för varje artikel hon publicerat. Det har gjorts och görs fortfarande även om det nu finns bättre metoder för bibliometri. Detta missbruk har lett till att en del anslagsgivare vid sin värdering endast tar hänsyn till artiklar publicerade i tidskrifter som har en IF över någon viss siffra.
Konsten att manipulera statistik
I konkurrensen om bra artiklar har tidskriften försökt, ofta framgångsrikt, att manipulera IF. Täljaren kan göras större genom att citeringar till just den egna tidningen ökas, det förekommer att redaktörer tämligen oblygt påpekar för författare att man i hans arbete som skall publiceras gärna ser fler referenser till den egna tidskriften. Också nämnaren kan riggas, ju mindre den blir desto större blir IF. Det kan göras genom att antalet publikationer som räknas in i den minskas; man lär kunna förhandla med systemets indexerare om att vissa slags artiklar inte skall räknas in. För att driva med systemet roade sig en tidskriftsredaktör med att skriva en Editorial år 2007 som handlade om tidskriftens profilering, den följdes av referenser till alla artiklar som tidskriften publicerat 2005-2006. Resultatet blev att Impact factorn steg från 0,7 till 1,4!
Sådant taskspeleri ägnar sig inte Acta åt. Impact factorn för år 2008 (2009 siffran kommer först till sommaren) var för de fyra största allmänortopediska tidskrifterna: JBJS (Am) 3,3, JBJS (Br) 2,2, CORR 1,9, Acta 1,8. En bidragande orsak till den höga siffran för JBJS (Am) kan vara att amerikanska författare som bekant föredrar amerikanska referenser.
Papper
Det papperslösa kontoret och böckernas undergång förutsade man för många år sedan. Det lär finnas mer papper på kontoren nu än tidigare och det säljs allt fler böcker; introduktionen av läsplattor går trögt. Jag tror att Actas pappersupplaga kommer att leva länge till. Den som till äventyrs har bläddrat i en uppslagsbok vet hur trevligt det är att i sökandet efter ett uppslagsord stöta på och läsa en mängd andra. På samma sätt är det trevligt att bläddra i varje nytt nummer av Acta!
Anders Rydholm
Ortopediska kliniken, Lund
