Deprecated: Function set_magic_quotes_runtime() is deprecated in /hsphere/local/home/ohlssonwtf/ortopedisktmagasin.se/textpattern/lib/txplib_db.php on line 14 Ortopediskt magasin: Ledare: Enighet flyttar berg

Ledare: Enighet flyttar berg


An nescis, mi fili, quantilla sapientia mundus regatur?
”Vet du ej, min son, med vilken ringa vishet världen styrs?” Så sa Axel Oxenstierna för att muntra upp sonen Johan, när denne tvivlade på att han skulle ro de westfaliska fredsförhanlingarna i hamn. Axel, om någon, borde väl ha vetat, ty han bar ju upp statsförvaltningen under en stor del av 1600-talet. Sverige var då ett annorlunda rike, med större yta, och bara några miljoner innevånare, flertalet funktionella analfabeter. Resor som idag tar timmar tog månader. Man har uppskattat att landsbygdsbefolkningen under sitt liv bara träffade ett femtiotal människor, om man inte blev soldat på internationella fredsbevarande uppdrag, som det heter nu förtiden, då träffade man förmodligen några fler. Den sluge Axel hade nog väl genomtänkta skäl för att linjera upp den administrativa strukturen och dra länsgränser.

Dessa län har ju dock hållit i snart 400 år, vilket säger en del om traditionens makt – Västerbotten heter ju fortfarande Västerbotten trots att det nu ligger i öster. Men är verkligen länsindelningen fortfarande rationell i dagens Sverige? Vi är nu nio miljoner svenskar, där cirka en miljon är första eller andra generationens invandrare; vi kan kommunicera på några millisekunder, där postgången tidigare i bästa fall rörde sig om månader. Då fanns knappast någon organiserad sjukvård; nu har sjukvården ersatt kyrkan som moralisk auktoritet: vårdcentralerna är bönehus, länsdelslasaretterna kyrkor och regionsjukhusen katedraler.
Axel skulle förmodligen blivit förvånad om han sett sin skapelse leva kvar. Men om det är svårt att införa något nytt så är det desto svårare att ta bort något gammalt, vilket redan Machiavelli noterat och Axel lärt sig. En stor förändring under 1900-talet – kommunreformen, då antalet kommuner drastiskt reducerades gav i många år svåra politiska efterskalv.
Sprängkraften i sjukvårdsfrågorna illustreras av när BB i Kiruna skulle läggas ner p.g.a. de få födslarna och det faktum att Gällivare bara ligger en timma bort. Då krävde kommunisterna en privatkapitalistisk lösning – och här har vi att göra med riktiga kommunister med den misskände kamrat Stalin på väggen, långt fjärran från förbudsliberalisterna och rödvinsvänstern i Söderbotten.
För att ha råd med morgondagens sjukvård måste det ske en ganska radikal förändring för att få en sjukvård som ska ta hand om bland annat dagens SOF-medlemmar som har en förskräckande hög medelålder. Omstruktureringen kommer att bli en ganska långdragen förlossning, och den som är barnmorska för en ny länsindelning eller någona annan genomgripande förändring, kommer att bli politiskt död. Alla kommer också att ogilla det nya barnet. Se bara på skånesjukhusens vedermödor, men det kan ju kanske delvis förklaras av de långa avstånden i södra Sverige. Erfarenheterna från omstuvningarna i Västra Götaland och Stockholm är väl heller inte odelat positiva.
Nu dröjer det väl innan man ändrar gränser på den svenska administrativa kartan, trots att terrängen har ändrats så dramatiskt. Men många skäl gör att förändringar är nödvändiga. För det första kommer sjukvård att bli en handelsvara inom EU. För det andra kommer den medicinska teknologin att ge oss diagnostiska och terapeutiska metoder som vi inte ens idag kan drömma om, vilket kommer att spräcka alla kostnadsramar eftersom krav och önskemål ökar exponentiellt. Slutligen kommer den grå revolutionen att ställa enorma krav på åldrings- och sjukvården.
Det krävs ett nytänkande. Men för att överhuvudtaget kunna göra förändringar är det nog nödvändigt att skilja sjukvårdsområden från valkretsar – alternativt förlita sig på stora sjukvårdsbolag eller statliga myndigheter som kan väga helheten mot lokala intressen.
Vad kan då vi ortopeder göra? Visserligen representerar vi den största kirurgiska specialiteten men ändå en ganska liten del av den totala sjukvården. Vi kan nog inte så mycket ensamma om man inte kan formera allianser och komma överens med andra aktörer. Om vad vi vill se för sjukvård i morgon. Vi kan säkert göra mycket mer för våra patienter om vi proaktivt driver frågor snarare än att retroaktivt gnälla över mindre väl genomtänkta för att inte säga abderitiska påbud från överheten, exempelvis Socialstyrelsens diktat nyligen att alla journalhandlingar ska vara signerade inom 2 (två) veckor. Med enighet kan vi flytta berg. De politiska beslutsvägarna är nyckfulla och sker ofta på en höft. Det går att påverka.
Hur gick det då med westfaliska freden? Jo, Johan gjorde ett lysande arbete och efter flera års obstruktion och rävspel undertecknades slutligen traktaten 1648.


Olle Svensson

SÖK

Sök bland publicerade artiklar