Deprecated: Function set_magic_quotes_runtime() is deprecated in /hsphere/local/home/ohlssonwtf/ortopedisktmagasin.se/textpattern/lib/txplib_db.php on line 14 Ortopediskt magasin: Riksstämman – ortopedi och mycket, mycket mer!

Riksstämman – ortopedi och mycket, mycket mer!

Riksstämman är fantastisk för den som vill bygga på sin medicinska allmänbildning! Ortopedin är sedan 2005 åter med för att bidra till detta. Vi har valt en annan väg än tex. kirurgerna som inte är med. Personligen tycker jag att en årlig sammankomst där de flesta specialiteter deltar är av stort värde med tanke på trenden med allt mer subspecialisering.


Johan Kärrholm diskuterade indikatorn reoperation inom två år efter höftprotes.



Öppna jämförelser är mycket aktuellt, SKL publicerar sin sammanställning av öppna jämförelser sedan 2006 men vi ska ha i minnet att Höftprotesregistret var pionjärer med detta och startade redan 2002.
Göran Garellick hade satt ihop en kompetent panel för att diskutera ortopedins indikatorer. Indikatorerna är valda för att visa hur klinikerna ligger till gällande ett antal kvallittetsparametrar som tex. tid till operation vid höftfraktur, andelen patienter som opereras med höftprotes efter höftfraktur , andelen reoperationer inom 2 år efter höftprotes och ett flertal andra. Det som är oerhört viktigt när man tolkar siffrorna i öppna jämförelser är att man känner till bakgrundsfakta.
Cecilia Rogmark gjorde en mycket intressant analys av flera klinikspecifika data. Ett exempel var sjukhuset i Lycksele. Där visade en indikator att man hade extremt låga siffror vad gällde protesersättning av patienter med medial collum femoris fraktur.
Orsaken till detta visade sig dock vara att alla patienter som enligt vårdprogrammet skulle protesersättas skickades till Umeå. Siffran var alltså i sig riktig men gravt missvisande gällande vårdkvallitet.


Undermedicinering
De öppna jämförelserna visar också på en mycket kraftig undermedicinering av patienter med osteoporos. Det finns nu mycket klara vetenskapliga bevis för att kotkompressioner kan reduceras med 30-50% och perifera frakturer med upp mot 50% med en adekvat osteoporosmedicinering. De ortopediska klinikerna bör således ha ett system för att initiera utredning och behandling av osteoporos efter en lågenergifraktur hos äldre. Johan Kärrholm diskuterade reoperation inom 2 år efter höftproteskirurgi. Det viktiga där är att respektive klinik djupanalysera sina siffror och vad de beror på för att kunna genomföra ett förbättringsarbete. Då man jämför siffror mellan kliniker måste man ha case mixen helt klar för sig,
Under riksstämmeveckan blev det i tidningarna en väldig diskussion om att ”10 000 knän opereras i onödan”. Denna diskussion kom upp efter att man i öppna jämförelser visat att artroskopier på patienter med artros och degenerativ meniskskada är en mycket stor artikel och där behandlingsresultaten kraftigt kan ifrågasättas. Det är en oerhörd variation mellan olika landsting beträffande frekvensen av vilket också är intressant Leif Dahlberg redde ut begreppen angående detta.


Rökstoppet igen
Rökstopp vid operation var åter aktuellt på ett symposium. Även där ligger ortopedin i framkant. I tidningarna framhölls under veckan både Umeåkliniken och Karolinska som förebilder när det gäller preoperativt rökstopp. I Umeå har man valt en hård linje medan vi på Karolinska i första hand satsat på information om överrisken för komplikation vid rökning. Båda klinikerna erbjuder dock hjälp till rökstopp. Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Eric Holm uttalade sig kraftfullt och menade att mycket mer fokus måste riktas mot denna fråga som kommer att bli högprioriterad inom de närmaste åren.


HSAN på tapeten
Ett annat av våra symposium handlade om HSAN och hur vi ska se på denna institution. Richard Wallensten som varit sakkunnig i ortopedi i över 20 år modererade.
Aud Sjökvist är generaldirektör för HSAN inledde med att beskriva HSAN:s roll i vården. Hon menade att HSAN är i första hand till för att ge garantier för kvallitet i vården. HSAN inrättades 1980 för att stärka patientens ställning men också för att ge rättsäkerhet åt de vårdgivande. Att bli fälld i HSAN är inget straff menade hon, utan en ”administrativ sanktion” en ”påminnelse om att ett visst handlande eller underlåtenhet att handla inte är i överensstämmelse med gällande regler och praxis och därför inte får upprepas”.
Hans Törnqvist gjorde en intressant genomgång av den föredragandes syn på anmälningarna och hur man värderar och bedömer. Det framkom att man väger in ett stort antal faktorer när man tar ställning i ett ärende bla. kompetens, arbetsförhållanden och resurser. Hans tips för att undvika anmälan är: Undersök noga, dokumentera – även då något gått snett, ta ställning och förklara behandlingsplan och sist men inte minst- visa engagemang. De allra flesta anmälningarna gäller bemötandefrågor.
Patientsäkerhetsutredningen har kommit fram med ett nytt förslag där HSAN ska slopas och mer av fokus läggas på vårdgivarens skyldighet att bedriva ett kontinuerligt patientsäkerhetsarbete. Man menar dock att det personliga ansvaret kommer att kvarstå, men exakt hur är något oklart. Socialstyrelsen kommer att hantera anmälningarna och lägga stor vikt vid att identifiera riskindivider som gör upprepade fel och visar oaktsamhet och här kommer man att ha större möjligheter till sanktioner som tex. delegetimering. Den enskilde patienten kommer efter sin anmälan inte att vara en part i utredningen och kommer därför inte på samma sätt som nu att få en avstämning – detta torde kunna leda till att fler anmäler till polisen om förslaget går igenom.


Sömn mot smärta
Smärtproblem diskuterades vid flera välbesökta symposier. Sömn är viktigt för att reducera smärta och optimal sömntid är 7 timmar. Proinflammatoriska cytokiner ökar vid sömnbrist och sänker smärttröskeln. Att göra en riktig smärtanalys är också av stor vikt för behandling men inte alltid lätt, vilket belystes av Karl-Åke Jansson.
Hur använder vi ALF-medlen, frågade sig Karl Obrandt och hans panel. Flera parallella utredningar om den kliniska forskningen finns och sammantaget visar de på att den kliniska forsningen är utsatt för hårt tryck och minskande resurser. De prekliniska forskarna lägger beslag på allt större del av pengarna och ”patientnyttan” i rent kliniska och välmotiverade projekt ifrågasätts. Det pratas mycket om satsaning på klinisk forskning, men mycket talar för att det mesta går åt annat håll. Att försöka vända detta är en nyckelfråga för vår hårt pressade akademiska situation. Vad gäller preklinisk forskning kan man konstatera att det i genomsnitt tar 24 år från upptäckt tills en ny substans kan komma i klinisk praxis.
Vi bjöds också på ett symposium om nyheter inom höftproteskirurgin. För och nackdelar med olika tekniker och system diskuterades. Vad gäller ytersättning kan man konstatera att de patienter som är aktuella blir allt färre och att kvinnor knappast längre är aktuella p.g.a. risken för fraktur och pseudotumör. Även antalet minisnitt minskar men indikation kan finnas i utvalda fall. Per Aspenberg diskuterade möjligheten att få proteser att bli bättre förankrade men användning av bifosfonater. Han har själv tillsammans med Maria Hilding visat detta övertygande gällande knäproteser och ifrågasatte varför vi inte använder denna möjlighet.


Övrigt på Riksstämman
Som medicinsk allätare är det min uppfattning att Riksstämman förmedlar massor av intressant information.
I en totalt fullsatt sal berättade dr Denis Mukwege, obstetriker i Kongo-Kinshasa, om hur våldtäkter ingår som en planerad strategi i det pågående kriget. Han beskrev att av 30000 kvinnliga våldtäktsoffer hans sjukhus omhändertagit under de senaste tio åren hade 80 procent blivit våldtagna av väpnade styrkor som talade ett främmande språk, 15 procent av soldater som talade det egna språket och fem procent av civila förövare.
Dr Mukwege vill att vi alla känner till vad som händer och sprider informationen vidare för att kunna påverka situationen. Vi har alla olika kontaktnät och kan, som läkare, göra mer än vi tror. Dr Mukweges visade ett oerhört engagemang och kampvilja och han tackades med applåder som aldrig ville ta slut.
Dr Mukwege fick FN-priset för mänskliga rättigheter 2008 och fick i januari i år Olof Palme-priset. Jag pratade efter föreläsningen med Svein Haugstuedt som är barnkirurg emeritus och Mukweges värd under besöket här. Han var med och startade det sjukhuset i Kongo där Dr Mukweges nu arbetar och som pensionär åker han fortfarande regelbundet ned och arbetar.
Symposiet om nya influensan A/H1N1 låg i täten över mest besökta symposierna. I talarstolen – landets epidemiologiska och mikrobiologiska hjärntrust: Annika Linde och Anders Tegnell.


I korthet:
• 150 000–380 000 svenskar personer har drabbats, och kurvan pekar fortfarande uppåt.
• 15 personer har dött av H1N1 i Sverige, varav endast 3 inte tillhörde riskgrupp.
• 20 procent av infekterade svenskar tros bli ”kliniskt sjuka”.
• 100 av 100 000 beräknas behöva sjukhusinläggning.
• 15 procent av inlagda patienter kommer troligen att behöva intensivvård.
Budskap som kommuniceras mellan raderna:
• Högsta ort präglas av enighet, tydlighet och professionalism.
• Lägre ned i kedjan – godkänd kontroll på läget men viss förvirring


Göteborg nästa!
Riksstämman 2009 var därmed över. Som jag tidigare nämnt tycker jag att det är väl värd tid att spendera några dagar på Riksstämman, inte minst för allt det intressanta som våra kollegor utanför ortopedin presenterar. Väl mött i Göteborg 2010!


Per Wretenberg
Vetenskaplig sekr SOF

SÖK

Sök bland publicerade artiklar