Deprecated: Function set_magic_quotes_runtime() is deprecated in /hsphere/local/home/ohlssonwtf/ortopedisktmagasin.se/textpattern/lib/txplib_db.php on line 14 Ortopediskt magasin: Fler examinander än någonsin - din tur nästa år?

Fler examinander än någonsin - din tur nästa år?

Övre raden fr. v: Martin Kjellberg, Sundsvall, Jörg Bankert, Sundsvall, Anna Rubenson, Mölndal, Maria Mazzeo, Växjö, Hanna Björnsson, Linköping, Karin Rennerfelt, Göteborg, Robert Oscarsen, Luleå, Rüdiger Weiss, Stockholm, Anna Agrell, Umeå, Volker Otten, Umeå, Johan von Heideken, Solna. Mellanraden fr. v: Nikolaos Papadimitriou, Mölndal, Helena Boström Windhamre, Stockholm, Araz Abdulhamid Yaqoob, Falun. Främre raden fr. v: Yohan Robinson, Uppsala, Puretic Goran-Bozidar, Mölndal, Erica Arverud, Huddinge, Anne Garland, Visby, Johan Christiansson, Kalmar, Emil Kilander, Eksjö, Marcus Sagerfors, Örebro, Elin Albrechtsson, Östersund.

I strålande Jönköpingsväder kunde 24 tappra examinander fira att de hade klarat sin examen, den största muntliga examinationen någonsin. OM åkte till Ryhov för att se hur det hela går till – egentligen.


Hela mottagningen har tömts på ordinarie patienter, förutom en liten frakturmottagning som pågår i en bakre korridor.
Jag träffar den sista av tre grupper, bestående av åtta modiga deltagare, i personalrummet på ortopedmottagningen. Jag anländer precis när de med nervösa blickar och lätt svettiga händer får sina instruktioner av professor Li Felländer-Tsai, utbildningsansvarig och högsta höns för ortopedexamen. De får tre stationer var, bestående av en riktig patient och två examinatorer per station. På 20 minuter ska examinanden ta anamnes, göra status och resonera sig fram till en handlingsplan. Innan gruppen får sätta i gång är det lunch.
Vi hinner prata lite innan, och jag frågar Rüdiger Weiss, KS, och Helena Boström Windhamre, S:t Görans sjukhus, om hur man förbereder sig. Helena berättar att man läser ungefär samma sak som till den skriftliga tentan och att hon lade ner böckerna kvällen innan. Rüdiger håller med, och när jag frågar om det är någon station eller patient som de fruktar mer än någon annan anger de att barnrygg inte är någon favorit. ”Det är ju inte en patientgrupp man träffar dagligen”, säger Helena.

Direkt kvalitetsmått på utbildningen
Jag önskar dem lycka till och hittar vid kaffebryggaren Olle Nilsson och Tore Dahlén, som är några av examinatorerna idag. Varför är de här? Varför ställer man upp som examinator? Olle Nilsson säger direkt att det är oerhört lärorikt för honom själv, dessutom finns en stor glädje i det sociala. ”Vi som är examinatorer har varit med länge nu och det är ett kärt återseende varje år”.
Han tillägger dock lite mer allvarligt att ortopedexamen visar vad svenska ortopeder kan och inte kan. Det är ett slags direkt kvalitetsmått på vår svenska ortopedutbildning. Tore Dahlén instämmer och något som de tycker sig se är att ortopedutbildningen kanske borde innehålla mer övning på ortopediskt status – en återkommande svag punkt.
De börjar genast analysera problemet och spåna på en handlingsplan medan vi går mot lunchmatsalen.

24 samtidigt – max vad en klinik kan klara?
I lunchkön träffar jag professor Kristina Åkesson, tidigare utbildningsansvarig i SOF-styrelsen och som utvecklat ortopedexamen under åren. Jag undrar om årets arrangemang får godkänt och hon tycker det är en fint arrangerad examination. ”Det är skickligt att kunna examinera så många som 24 stycken på en och samma dag – det är troligen max vad en klinik kan klara”, säger hon.
De från Jönköping ansvariga ortopederna Mathias Gullnered och Jens Christian Larsen berättar att det inte är ett problemfritt arrange­mang. ”Att få så många patienter att ställa upp är inte lätt och att hitta barn var svårt – de vill inte vara med. Vi ringde upp patienterna och förklarade vad som gällde.” Trots all information uteblev en patient på morgonen och man fick snabbt improvisera en ny station. Nu ser grabbarna dock rätt lättade ut, efter lunch är det bara en grupp kvar och de sista patienterna har redan kommit – dagen ser ut att avlöpa väl.

Pengar den avgörande drivkraften
Under lunchen frågar jag ett gäng tjejer från Göteborg som nyss tentat klart i den andra gruppen varför de utsätter sig för detta. SAnna Rubenson, mor till medföljande Lovisa, en vecka gammal, nämner det vanliga med att man lär sig en hel del, men tillägger att det utlovade lönelyftet på 1500:- per månad är helt avgörande. Hennes kompisar nickar och håller med. Lönelöftet har haft rätt stor betydelse.
Göteborgarna dominerar ortopedexamen med inte mindre än fem deltagande examinander.
I pausen mellan andra och tredje stationen hittar jag Peter Andersen i väntrummet. Han är examenspatient och har problem med sin axel. Han har träffat två av sina tre läkare. ”Det var rätt stor skillnad på de två jag träffat hittills, hur mycket de undersöker, frågar m.m.”, säger han, och tillägger sedan fundersamt att det kanske finns olika skolor inom ortopedin. Han får inga klara besked om sin axel idag och det har han heller inte förväntat sig.

Kostnadsfritt besök enda ersättningen för en hel dag
Detta tar hela hans dag i anspråk och när jag frågar honom vad han får för besväret och varför han ställer upp svarar han att han får ett kostnadsfritt besök vecka 36. ”Jag har opererat korsbanden här och har goda erfarenheter av ortopedkliniken. Jag ställer gärna upp”.
Jag tackar honom och Jönköpings ortopedmottagning och lyckönskar än en gång de modiga examinanderna.

Karin Andersson
är specialistläkare på Akademiska sjukhuset, Uppsala

SÖK

Sök bland publicerade artiklar